Jag, som heter Karin, är född -79 och kommer ursprungligen från Norrköping. Jag är utbildad idrottslärare och hälsopedagog och arbetar idag med elever i år 4 till 9. Bor med Freddan i ett radhus Åkersberga. Jag hade drömt om en hund hela min uppväxt och när jag hämtade hem Diesel en dag i juli 2005 så blev jag hel som människa. Diesel väckte mitt intresse för olika hundsporter och idag sysslar vi med det mesta man kan göra med en flatte.

Jag är en glad och envis tjej med massor av energi. Min bror sa en gång att om vi skulle kunna utvinna energi ur mig så skulle vi kunna stänga minst ett kärnkraftsverk i Sverige. Jag har spelat badminton på elitnivå i många år med ett SM-guld för Täby som bästa resultat. I samband med att jag tog examen, lade jag racketarna på hyllan och köpte Diesel. Nu kunde jag fortsätta att tävla fast i en annan sport. Jag är en extrem tävlingsmänniska och lämnar aldrig något åt slumpen. När det gäller hundarna är jag petnoga med allt.

Jag älskar all form av idrott men främst då; badminton, friidrott och fotboll. Favoritlaget är självklart IFK Norrköping. Musik är också ett stort intresse. Har gått i musikklass i 6 år och sjunger idag lite på vänners bröllop och dop. När jag lyssnar på musik så är det en salig blandning som går in i öronen. Jag lyssnar på allt från vissa dansband till viss hårdrock, men favoriterna är nog ändå Queen och Magnus Uggla.

För övrigt älskar jag att shoppa. Innan Diesel gick alla pengar som blev över till väskor, jeans, skor och alla dess krämer. Nu går de till lydnadstävlingar, selar, trimsaxar och dummies. Tänk vad en hund kan förändra här i livet.

Det finns även en husse hos oss; världens bästa sådan. Han hjälper alltid till med allt som behövs från dummykastning, rastningsrundor, fotografering, störningsmoment eller bara allmänt stöd. Han får stå ut med frågor som; Hur var det upptaget? Rörde han bakbenen? Fick du med det där på bild? Hur han orkar kan man ibland fråga sig. I ett och ett halvt års tid skjutsade han runt på mig och Diesel till diverse aktiviteter runt om i Sverige så det var inte konstigt att han gav ifrån sig glädjetjut när jag tog körkort på hans födelsedag i dec. -06. Fredrik är duktig på vardagslydnad och har precis samma krav som mig på hundarna. Jag tror att det är viktigt att man båda två kör på samma regler och konsekvenser. Även om Fredrik var lite skeptisk när jag tjatade om att köpa hund så vet jag att han inte ångrar sig en sekund idag. Han gick ju till och med att övertala om att skaffa hund nummer två.